Shabby Chic med färgklick...

Det här med stil är ju intressant att fundera över. Vad är då min stil?

Jag gillar en blandning. Det får gärna vara mycket vitt, men inte för mycket. Det får gärna vara skärgårdsinspirerat, men helst bara själva engelska väggpanelerna. Det får gärna vara färg, men inte för många olika per rum. Det får gärna vara väl valda pryttlar framme, men inte så det blir plottrigt. Det får gärna vara lantligt, men inte för omodernt (höja diskbänken är ett måste!!). Det får gärna vara shabby chic, men inte så mycket så det känns som man hyrt in sig på en soptipp.

Tänk om våra förfäder såg oss nu. Skulle de bli stolta? De har köpt och gjort dyra och fina möbler som ska hålla många generationer. Jag har svårt att se att de skulle kunna tänka sig att ha så slitna möbler - utan att laga dem - som shabby chic innebär. Och med oändliga inslag på tv om hur man ska få nya saker i sämre kvalite se gamla ut - istället för att ta vara på allt det gamla som finns bevarat - tror jag de skulle gråta om de såg oss. Det är också viktigt idag att poängtera att riktig renovering tycks innebära att man använder material, tekniker och inredning som var tidstypiskt för husets tillkomst.

Mitt svar på det är: varför?? Varför är det så viktigt med byggnadsvård? Förhoppningsvis är det för att ta hand om vårt kulturarv men tänk om alla ville göra det istället för att gå framåt?

Huset vi vill köpa byggdes 1910 på en gård där huvudhuset var från 1863 och inte föll nya husfrun i smaken alt. mannen på gården ville skämma bort henne...
Hur ser vi på folk som köper ett hus från 1960 och bygger ett nyare jämte istället?
Levde verkligen våra föräldrars föräldrar i ett sådant sparasamhälle som vi tycks tro?

Missförstå mig rätt nu, jag tycker man ska spara, vårda, men våga förändra för att det ska passa sin smak. Man ska inte låta folk säga att man ska bevara saker så som de alltid varit om man inte önskar det - men jag rekommenderar inte heller att slänga ut fungerande saker å köpa nya på mio/ikea efter mode...  

Jag får nervöskänslor när jag ser inredda hem där allt är helt perfekt en enda stil rakt igenom. Betyder det att den här familjen har precis samma stil allihopa, och gillar exakt allt med en viss stil. Det känns främmande, ihopmatchat av en inredare, och inte som ett hem.

Ett hem är fyllt av personliga saker.

Så efter att jag dissat ungefär precis allt, till alla mina vänners förvåning, då kanske jag är en av de mest inredningsintresserade jag vet, vill jag passa på att säga vad jag gillar:

Lite av allt. Mycket vitt, med varma färger. Gärna slitet, engelskt, sekelskiftes och återanvändning.

Helt enkelt shabby chick med färgklick.

Nu är golvet färdiglagt och socklarna på. Förhoppningsvis får vi trösklar snart oxå... Jag kan känna nu att laminatgolvet är mycket kallt att gå på men löste för en ganske vettig penning (då vi bara hyr detta hus) att täcka över den trasiga korkmattan från 70-talet som jag absolut inte tycker hör hemma i ett hus från 1800-talet. Drömscenariot hade dock varit att ta bort mattan och använda golvet under, men det finns inget helt eftersom halva köket är i den gamla delen av huset och halva i tillbyggnaden från 70-talet. I nästa hus blir det förhoppningsvis mer skurgolv som ska fram... =).

Fint och varmt ser det iaf ut nu när listerna är på plats. Mycket mer ombonat än tidigare. Det är konstigt hur man plötsligt knappt ser att listerna saknas när man går utan ett halvår..
Det blev dock stor skillnad nu...